amandaimittensrike.blogg.se

Tillbaka i Hangzhou och det är full rulle! Igår var vi vid Västra sjön, jag Amelia och hennes mamma. Vi strosade runt, hittade ett gäng kineser som dansade, åt en kanongod glass på dairyqueen och tog bussen hem igen. På kvällen mötte jag upp Malin, åt middag och drack te och åt svenskt godis, mums!

Idag var det Sonnys födelsedag, så vi gick ett stort gäng till en restaurang nära campus och åt mat. Eftersom många har HSK, ett test som visar hur bra man är på kinesiska och som är internationellt jämförbart, på söndag så blev det inget vildare firande än så. Efter söndag kanske =)

 

Nu haglar resorna tätt, i morgon åker jag, Alix, Malin och Oscar till Guilin där vi ska besöka sockertoppsbergen! Det kommer bli helt fantastiskt! På måndag kommer vi tillbaka, så förvänta er ett långt, bildspäckat inlägg på måndag eller tisdag =)

 

Puss och kram!

Här kommer så inlägget om resan. När jag väl hade lämnat av pappa på hotellet och ätit middag med honom påbörjade jag resan tillbaka till Hangzhou. Först ut kom en taxiresa som gick felfritt och sedan tunnelbana genom hela Shanghai, mer eller mindre från slutstation till slutstation. Efter cirka 20 minuter kommer en man i 50årsåldern och sätter sig bredvid mig. Han stank av alkohol och var stupfull. Eftersom han ser att jag är utlänning börjar han självklart prata med mig. Inte nog med att han stank alkohol, han sluddrade även så mycket att jag inte förstod vad han sa. Trots detta gav han sig inte utan skulle prompt prata med mig. Vagnen var full av folk, så det var snarare ett irritationsmoment än obehagligt. Men det gjorde ju inte den 1,5 timme långa tunnelbaneresan mer trevlig, om man säger så.

 

Efter 40 minuter gick han så av tunnelbanan och resten av resan förflöt i ipodens magiska land. Med 15 minuter innan sista tåget till Hangzhou skulle gå kom jag fram till tågstationen och rusade till biljettdisken. Där möts jag av en kvinna som kort och gott säger "finns inte". Efter att ha frågat vad hon menar med det klämmer hon fram att biljetterna sålt slut. Då gick luften ur mig och jag bara kände gråten välla upp i halsen. Detta var sista tåget för natten, det första på morgonen går klockan 06.20 och jag var långt ifrån pappas hotell. Dessutom gick sista tunnelbanan till honom vid 10-tiden vilket innebar att jag förmodligen skulle missa den. Alltså var jag något förtvivlad och började gråta framför biljettluckan. Inte särskillt moget kanske, man jag var trött, ledsen och visste inte vad jag skulle ta mig till. En man kom upp till mig precis innan jag börjat gråta och sa någonting i stil med att det kommer lösa sig, det finns en buss, kom vi springer dit. 150 pengar kostar den, den tar typ 1,5 timme, kom, skynda. När vi väl börjat springa höjde han priset till 200 pengar, men vid det laget var jag så desperat att jag inte orkade börja pruta, jag ville bara hem. Vi kom fram till bussen, jag betalade min sjukt överprisade biljett och fick vänta med bussdörren öppen i 40 minuter innan elendet lämnade stationen. Men 1 timme och 45 minuter senare var vi framme i Hangzhou och jag tog en taxi och kom hem vid 1 på natten. Så det slutate bra till slut, men det var ingen rolig upplevelse!

Hej bloggen

 

Eftern en mardrömsresa (nu var jag kanske överdramatisk)(men det förjänar ett eget inlägg, det kommer senare) är jag hemma igen. Vid ett i natt rullade taxin in utanför grindarna till skolan, sjukt skönt!

 

Hur var Hainan då? Det var helt fantastiskt, precis vad jag behövde! Pappa kom i torsdags, lagom jetlaggad mötte jag upp honom vid stadion där bussen släppte av honom och tillsammans åkte vi till hotellet. Sedan gick vi och åt middag på en av restaurangerna som ligger på den gatan hans hotell ligger på. Gatan är helt nybyggd i kinesisk stil, jättetrevlig gata faktiskt, full av restauranger och hotell. Efter middagen gick vi över campus med mina presenter som han hade med sig: choklad, godis, fyra julklappar, glögg med mera med mera. Mycket bra! Vi stannade till i mitt rum och lämnade av allting, innan vi gick vidare till peets och drack kaffe. Sedan gick vi en promenad på campus i regnet (inte jättekul) innan vi åt middag på ett av de koreanska ställena precis bredvid där jag bor. Vid halv nio cyklade vi tillbaka till pappas hotell på cyklarna som jag fått låna av Malin och Oscar (tack så mycket) och jag åkte iväg för att möta min kinesiska kompis. Hon har en kompis som håller på med kinesiska smycken som designat ett armband åt mig och ett till Amelia, jättefina och jättegulligt av henne!

 

På fredagen var det sightseeing på schemat. Vid halv nio gick vi och åt frukost innan vi cyklade först till Walmart där vi köpte skor. (pappas blev dyngsura dagen innan och vägrade torka) innan vi fortsatte ner mot Västra sjön. Väl där blev vi bortjagade av en vakt eftersom man visst inte fick cykla längs med sjön, så vi parkerade cyklarna och tog till apostlahästarna.

 

Efter att ha pausat en stund på Starbucks gick vi vidare och sedan hamnade vi på Green tea där vi åt lunch. Jag beställde mycket mer än vad vi behövde, men maten var knasigt god!

 

Sedan gick vi tillbaka till cyklarna och cyklade runt lite mer innan vi återvände hemåt.

 

Hej bloggen! Jag är på Hainan med pappa, därav den usla uppdateringen. Det är sol och 30 grader, livet leker! På tisdag kommer jag tillbaka till Hangzhou, då kommet bilder mm :) 

NU ÄR DET ÖVER!!!

 

Jag överlevde. Helt fantastiskt. Det kan ha gått vägen också, vi får se till veckan hur det gick men kanske! Hörförståelsen som jag fruktade mest av allt var hur enkel som helst. Alla tyckte det. Lite konstigt med tanke på att alla tycker att lektionerna är löjligt svåra. Men jag antar att det är bättre att de undervisar oss svårare saker än vad som kommer på proven, än att det är tvärt om.

 

Nåväl. En liten uppdatering är kanske på sin plats. Efter provet i torsdags var jag så redo att göra roliga saker! Så vi gick ett stort gäng till Grandmas kitchen och åt hur god mat som helst, löjligt gott var det!

 

Med mat i magen gick vi vidare till Burton's, puben som ligger närmast campus efter att ha mellanlandat hemma. Alla var på Burtons, mycket kul! Våra lärare hade antagligen planerat så att vi inte skulle kunna fira så vilt som vi ville att proven var över, eller så tänkte de inte på det. I vilket fall som helst så skulle vi möta upp våra klasser och tillsammans åka på en daguflykt till en stad tre timmar härifrån. Bussen avgick 07.30 på morgonen dagen därpå. Det stoppade dock inte oss, vi gick ut och dansade och hade en helt fantastisk kväll. Det var en sån kväll där alla var konstant höga på livet eftersom proven var över. Mycket bra kväll!

 

Morgonen därpå vaknade jag lagom pigg, slängde på mig lite kläder och sov som ett barn i tre timmar innan vi klev av bussen och traskade ut i regnet. Det fortsatte regna mer eller mindre hela dagen vilket var trist eftersom stället, xiaoxin, var jättefint. Första stoppet var ett masoleum med en kulle bakom (självklart, kineser och kullar är en bra kombination). Den gick vi upp på, beundrade utsikten (mest regn) och fotade den stora statyn på toppen. Sen gick vi ner igen och åkte vidare till stället där vi skulle äta lunch. Där fanns det god mat och konstig mat. Jag provade bland annat kinesernas motsvarighet till surströmming: illaluktande tofu. Det luktar bedrövligt, men smaken är ungefär som tofu, helt ok med andra ord, men ingenting jag skulle köpa själv. Det fanns även sniglar och en rad oidentifierbara objekt. Intressant var omdömet om den lunchen.

 

 

 

 

Stopp nummer två var ett gammalt hus där en högt uppsatt typ borgmästare bott för länge sedan. Det var rätt imponerande, hans hus var stort så vi förstod att han varit mycket viktig.

 

 

Sista stoppet på resan var en kalligrafiträdgård. Den var tyvärr inte jättekul eftersom det vid det laget ösregnade. Det var dock väldigt kinesiskt. Kineser anser att vackra landskap bara blir vackrare i regn eftersom färgerna syns klarare då, men vi blev mest blöta och kalla, även om det var mycket fint.

 

 

Väl tillbaka i bussen påbörjade vi resan tillbaka till campus. Typ tre timmar senare var vi hemma och jag gick till Vineyard med Amelia och Kat för att äta middag efter att ha crashlandat en stund i sängen. Vineyard är en pub/restaurang som har västerländsk, god mat. Ibland blir man trött på att äta kinesisk mat och då är Vineyard ett bra alternativ. Efter att ha ätit satt vi mest och pratade strunt och allt eftersom började fler och fler människor vi kände komma dit, så kvällen tillbringades pratandes med massa olika människor, precis vad jag kände för!

 

I lördags hade jag och Amelia bestämt att vi skulle åka och shoppa med vår jättegulliga kinesiska vän som vi träffade i veckan på ett café. Hennes klädsmak var dock inte riktigt densamma som vår, så inte bara fanns min storlek aldrig, kläderna var dessutom inte jättefina. Mycket av det hon killar är koreanska märken vilket inte riktigt är min stil. Så typ 5 timmars shopping resulterade bara i att jag hittade en mössa. Då var jag inne i femton miljoner olika affärer och försökte hitta skor, men min storlek är modell jätte i Kina så den fanns inte. Samma sak gällde för de byxor jag försökte köpa. Lite tröstlöst är det, så från och med nu ska jag bara gå och köpa kläder på de ställen där jag vet at de har min storlek (de finns, men inte många), även om jag vet att jag inte är varken speciellt lång eller bred hemma så känner man sig lätt överviktig efter att ha fått höra att nej, din storlek finns inte. Särskillt när det följer efter meningen "ja, vi har stora storlekar". Nåväl. Jag tar inte åt mig egentligen.

 

Så, när vi var tillbaka från shoppingen hamnade jag på Burtons igen där det var en fransk tjejs födelsedagsfest. Vi köpte två enorma pizzor (det är de största i Hangzhou) och delade på. Efter att ha ätit gick jag och sjöng kareoke på KTV innan jag gick hem. Mycket bra kväll, kareoke är sjukt underskattat!

 

 

Idag då? Jag bestämde i onsdags att jag skulle träffa min kinesika vän Ming Xing och laga kinesisk mat med henne och hennes rummis idag. Så vid nio i morse möttes vi upp och gick och köpte ingredienser och började laga maten. Hot pot skulle det bli, kinesisk fondue alltså, hur gott som helst blev det!!

 

 

Resten av dagen har jag inte gjort så mycket, träffade Amelia en stund och pratade massa strunt. Nu ska jag snart krypa ner i sängen. På torsdag kommer pappa! =)

 

Och jag ska uppdatera bättre nu när jag inte har prov. Jag lovar ;)

 

Puss och kram!

 

 

Hej bloggen

Jag lever. Det är provvecka vilket betyder att allt jag gör är pluggar, äter och sover. Hittills har jag överlevt två prov. I måndags var det grammatik (läs: inbankande av en hel boks nya tecken (ca 500) samt tillhörande meningsbyggnad), och idag hade jag muntligt. Förvånandsvärt nog gick muntan bra: 94 av 100 (kollade över lärarens axel när hon skrev). Det var en trevlig överraskning! Grammatiken får vi se på måndag.

 

Ingenting kul har hänt alls. Mina dagar tillbringar jag antingen på rummet där jag pluggar, eller på något av cafféerna utanför campus där jag också pluggar. Lite tröstlöst är det att gå direkt från provet tillbaka till böckerna för att fortsätta förbereda, men vad ska man göra? Snart är det över och om 1,5 vecka ligger jag på en strand i Sanya! Ska bli såååå najs!

 

Nu ska jag återgå till att pluga hörförståelse, bara 4 kapitel kvar att gå igenom innan jag anser mig klar!

 

加油！

//Amanda

Min kinesiska kompis Ming Xing berättade för mig, för ett antal veckor sedan om en hajk som skulle organiseras av vårt universitet. I lördags var det äntligen dags! Klockan 8 möttes vi upp, hon, jag och omkring 1200 glada kineser. Efter det obligatoriska gruppfotot vid starten kom en kille framspringande och ville intervjua mig. Visst tänkte jag, och hamnade framför en enorm filmkamera. Som tur var pratade de engelska, annars hade jag fått totalpanik och sprungit därifrån. Tre minuter senare var intervjun över och vi började vandra. Det var en väldigt, väldigt vacker vandring, upp på kullen bakom skolan och sedan vidare, från topp till topp tills vi nådde Longjin, där de producerar te. Därifrån gick vi på små skogsvägar tills vi nådde vår slutdestination: zhijiang campus, ett campus som libber helt på andra sidan stan (som har 9 miljoner invånare, staden alltså). 7,5 timmar tog det, och eftersom vi var bland de 800 första att komma i mål belönades vi med varin tygkasse och ett litet plastkort. Mycket, mycket nöjda tog vi så bussen hem. Tyvärr fastnade vi i rusningstrafiken, så det tog två timmar att komma hem, men det var det värt! Matsalen
Framme!

I onsdags var det haloween. Det är verkligen ingenting som märks av här. Våra lärare förstod ingenting när det var så få som kom till skolan i torsdags (på grund av för sent festande på onsdagen) och när vi sa halloween då sa dem: "jahaaaa jaså okej, ja det firar ju inte kinser."

 

Men som vi firade! Några av mina vänner hade blivit inbjudna till en kinesisk fest anodrnad av en av de hundratals studentföreningar som finns på campus.  Med kostymerna på begav vi oss dit utan att förvänta oss någonting. Det var helt fantastiskt! De hade dekorerat allt som gick att dekorera, målningar på väggarna, skelett från taket, läskig belysning etc. Dessutom hade de en professionell sminkös som sminkade de som inte sminkat sig själva samt utklädnader om man inte hade någon fantasi hemma. Det var öppen bar, och drinkarna serverades antingen i provrör eller döskallar.

 

Men det bästa av allt var labyrinten. Festen anordnades av en grupp mattestudenter, och de hade byggt upp en helt enorm labyrint som man i grupper om 10-15 personer skulle ta sig igenom tillsammans. 10 grupper kunde göra detta samtidigt, så det fanns alltså 10 exakt likadana labyrinter. I de olika rummen hade de gjort olika mer eller mindre kluriga, matematiska problem som man skulle lösa och på så sätt komma vidare in i nästa rum där nya utmaningar väntade. Det fanns en laserkorridor man skulle slinka igenom, ett soduko att lösa, koder att knäcka etc. Otroligt imponerande! Vi var nästan mest imponerade av mängden tid, energi och planering de lagt ner på att bygga upp detta. Det var inte bara en dörr med ett kodlås, ibland var det en liten tunnel man skulle igenom eller någonstans man skulle klättra upp. Ibland var det en koddosa som var kopplad till ett lås på andra sidan rummet osv osv osv. Knasigt kul var det!

 

När kinesfesten tog slut vid ett hamnade vi i en bar där vi satt och pratade strunt innan vi slutligen avslutade kvällen på McDonalds, klassiskt!

 

Idag är det fredag och resten av veckan har inte varit lika fantastisk som onsdagen, jag fick tillbaka mitt prov i tisdags; 84.5 av 100, så jag är mycket nöjd! Annars har jag varit och gymmat, lagat mat med några vänner och bara chillat i veckan. I morgon ska jag hajka runt Hangzhou med en kinesisk kompis (och 1200 andra studenter). Det är en hajk organiserad av skolan, ska bli riktigt, riktigt kul! Håll tummarna för bra väder!

 

Här kommer lite bilder från onsdagens strapatser: