På restaurang vid västra sjön
Vilken kväll! Vid femtiden mötte jag upp Katherine, vars kinesiska namn är Kong Liang Xuan, eller kort och gott Xuan. Hon hjälpte mig först av allt att fixa ett kinesiskt nummer, så nu har jag ett sådant om man får för sig att smsa: 0086 15 85 81 48 29 4 så går det alldeles utmärkt!
När det väl var klart tog vi en taxi för ynka 19 kronor och mötte upp hennes kompis Liang. Tydligen är kineser lite galna när det kommer till mat, de kan köa i timmar för att få plats på sin favoritrestaurang. Således hade vi cirka 30 minuters kötid att se fram emot, tack vare att Liang hade varit där tidigare och tagit en kölapp åt oss. Jag och Xuan strosade längs västra sjön, och jag måste säga att det var mycket vackert!
Väl inne på restaurangen var maten helt suverän! Vi åt och drack tre personer, fyra rätter och efterrätt för 140 yuan, alltså ungefär 47 kronor per person. Knasbilligt, och märk väl, detta var på en av Hangzhous tre mest kända restauranger. Den hette grandma's på engelska och antagligen ungefär samma sak på kinesiska (men det är inte ett ord jag kan, än). Liang var jättetrevlig, och Xuan också, de bjöd in mig till en gitarrfest på lördag eftermiddag. Tydligen brukar de ses ett stort gäng och spela gitarr, sjunga, sjunga kareoke osv. Det är lite så man festar här, enligt Xuan. De har inga stora studentfester.
När kvällen var slut hjälpte Xuan mig med taxi och 20 kronor senare var jag hemma. Nyckeln till mitt rum slutade fungera tidigare idag, tydligen gör dem det om man inte betalat hyran (hoppsan) så det ska jag se till att fixa i morgon. 3600 för tre månader är bara småpotatis, men bankomaten lät mig inte ta ut mer än 3000 och man måste betala i kontanter.
Man känner sig lite som Joakim von Anka när man går till bankomaten och tar ut så mycket pengar. Den största sedeln här är 100 yuan, vilket motsvarar ungefär lika mycket i kronor. Så där står jag alltså med 25 stycken sedlar i min hand. Lyckligtvis var det en sådan bankomat som man går in i och ingen kan komma in och störa när man uträttar sina ärenden, men likväl kändes det lite halvknasigt att slänga ner en stor bunt sedlar i väskan. Lite som monopol.
Sedan jag kom hem har jag läst lite, dödat en enorm insekt som bodde i duschen med sopkvasten, läst lite i min bok och kommunicerat med varierande framgång med min rummis. Nu ligger jag här på min säng och lyssnar till ljudet av varmvattenberedaren som låter. Den är ledsen när den måste användas, så därför måste vi stänga av den varje gång vi duschat, och ändå protesterar den högljutt när vi använt den. Det brukar sluta efter en stund, men vi ska prata med korridorstanten i morgon eftersom vår toa är lite opålitlig den med. Men nu är det läggdags, i morgon blir det kursregistrering, woop woop!
Tack och hej!
//Amanda - rik som ett troll
