Framme!
Lite drygt 26 timmar efter att jag lämnade Bastuholmsvägen ligger jag nu på min säng i mitt rum på campus. Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Resan vidare från Istanbul gick bra, trots att planet lyfte en halvtimme senare än planerat. Väl uppe i luften hände egentligen inte speciellt mycket, vi fick mat, jag sov största delen av flygningen och med 1,5 timmar kvar till Shanghai väcktes jag av att jag nästan missat frukosten. Lyckligtvis fick jag frukost ändå, hipp hurra!
Framme i Shanghai tog det rätt lång tid att få min väska, men tillslut fick jag den och började leta skyltar med texten ”buss” på. Återigen hade jag tur och sprang på en tavla där det stod om bussen mot Hangzhou, och följde således skyltarna mot ”long distance bus”. I hissen på väg nedåt frågade jag en man om han visste vilken våning bussen mot Hangzhou gick. Det visste han inte, men han skulle också dit, så jag tog rygg på honom, hamnade i ett hav av kineser och lät honom köpa min biljett. Vi fick vänta i strax över en timme, och min nye vän berättade att han jobbar som professor på mitt campus och att han precis tillbringat ett år i Cambridge. Medan vi väntade köpte han några kex som han delade med sig av med orden ”it will be too late when we arrive in Hangzhou, so we must eat now”. Trevligt! Senare bjöd jag igen när jag köpte vatten åt oss båda.
Väl inne i bussen var det väldigt svårt att hålla ögonen öppna, trots den kinesiska actionfilm som spelades på högsta volym i bussen. Strax under tre timmar senare var vi framme, min nya vän hjälpte mig in i en taxi och jag visade honom min lapp där det stod med kinesiska tecken vart jag skulle möte Faith, eller Fang Fang, som hon heter.
Resan gick bra, 15 kronor kostade det, och fem minuter kom Fang. Utan henne hade jag varit lost, hon skötte all kommunikation med damen bakom disken, som inte verkade kunna ett ord engelska. Men 400 kronor fattigare och två passerkort senare hamnade jag uppe på mitt rum där jag möttes av min koreanska rummis och hennes vän som ska sova över här inatt. De verkar båda jättesnälla, är födda -93 och pratar helt ok engelska, men så småningom kommer vi nog gå över till kinesiska. Vi försökte förut, men jag förstår ju ingenting! Herregud, jag hoppas jag blir bättre på det snart!
Rummet är litet, men vi har en tv, en telefon och bäst av allt: en balkong! Köket som vi verkar dela med hur många som helst, verkar inte användas alltför mycket och alla måste ta med sig egna tallrikar och bestick, så jag har en känsla av att jag inte kommer vara där speciellt mycket, utom möjligtvis på morgonen.
Vi har ett eget badrum. Tyvärr strejkade toan förut, men vår våningstant kom och fixade den så nu låter det inte längre.
Här kommer även lite bilder, som ni ser är det öerhört kalt på mina väggar, så när jag har min adress får ni hemskt gärna skicka bilder, affischer, vadsomhelst att täcka väggarna med!
Ovan: rummet, det gemensamma köket och badrummet
Nedan: Utsikten från vår balkong
När jag skriver detta är klcoan 23.50 kinesisk tid, vi är 6 timmar före er, men när jag publicerar det är det förmodligen imorrn och jag sitter på något café med internetuppkoppling eftersom jag inte har tillgång till internet i rummet än.
Puss och kram!
Amanda med jetlag.
